I grunden är han biolog men har aldrig arbetat som det eftersom extraknäcket som journalist tog över. Efter tolv år på Sveriges Television och ett flertal tidningar, och med en önskan om att kunna fördjupa sig ordentligt i en fråga, släppte han journalistrollen. I stället blev han kommunikatör för forskningsprogrammet FjällMistra som avslutades år 2006. Ett arbete som han nyligen belönats för av Kungl. Skogsoch Lantbruksakademien. Han får pris "för sitt framgångsrika arbete inom FjällMistra, där han arbetar nära sina målgrupper och betonar tvåvägskommunikation.
Han definierar rollfördelningen för forskare och användare, varvid han utvecklat en kombination av scenarioteknik och aktörssamverkan".
— Att sprida information, eller resultat, är bara en del av vad forskningskommunikation handlar om. Jag förespråkar i stället större fokus på dialog där forskare och slutanvändare deltar och lär av varandra, säger Anders Esselin.
Lära av varandra
Grundfilosofin är att kommunikation bara är ett verktyg av många för att nå de övergripande målen, vilket i de flesta tillämpade forskningsprogram både handlar om hög vetenskaplig kvalitet och i slutändan praktisk tillämpning av resultaten.
För att resultaten från forskningen ska bli användbara krävs någon form av kommunikation mellan forskarvärlden och dem som i slutänden ska ha användning för resultaten. Kommunikatörens roll blir då att medverka till att forskare från olika discipliner och slutanvändare kan lära av varandra.
— Ett sätt är att skapa arenor där olika frågor diskuteras av såväl forskare som användare. På så vis får forskarna bättre underlag för sina studier vilket leder till att resultaten blir mer användbara och användarna upplever att de blir lyssnade på. Och den insikten är något som glädjande nog blir allt vanligare inom forskarvärlden, säger han.
Komplexa frågeställningar
I fjällvärlden finns det gott om konflikter där behov och intressen som jakt, fiske, turism, renskötsel, skogsbruk och naturvård ställs mot varandra samtidigt som fjällvärldens ekosystem har naturliga begräsningar och är känsliga för ingrepp och nyttjande. Konflikterna och missförstånden blir lätt många med sådana förutsättningar.
Anders Esselin menar att FjällMistra på sätt och vis lyckades vara en neutral plattform där olika användare kunde mötas och diskutera svåra frågor.
— På ett sätt är det enkelt att kommunicera kring fjällvärlden, alla svenskar har en relation till fjällen. Det som ändå gör det svårt är att så få har någon egentlig insyn i hur fjällbygdens samhällen är uppbyggda. Det finns en massa olika intressen av hur fjällen ska användas och flera olika grupper gör anspråk på resurserna vilket gör det till en väldigt komplex fråga. Men man ska komma ihåg att alla är beroende av att hitta lösningar, säger han.
Därför blev dialog mellan de olika brukarna och forskarna central för att komma framåt. Arbetet som kommunikatör kunde innebära både att ta sig tid att följa med på renmärkning eller att prata med fiskare som att arrangera scenariodiskussioner för forskarna.
Scenarier och dialog
Erfarenheterna från FjällMistra tar han med sig in i uppdraget som kommunikatör för forskningsprogrammet Future Forests som startade i och med årsskiftet. Bland annat kommer en praktikerpanel att vara knuten till programmet.
Intressekonflikterna inom skogsbruket är jämförbara med dem inom fjällvälden, men det finns också stora skillnader. En väsentlig skillnad är att det inom skogsnäringen finns så oerhört mycket mer resurser och att intresset för skogen är mycket mer utbrett.
— Det ska bli väldigt spännande. Min förhoppning är att alla företag och organisationer med intressen i skogen ska kunna samarbeta kring informationsflödet och vi kommer att arbeta utifrån ett antal scenarier. Vi får väl pröva oss fram, säger Anders Esselin.
